Vad är namnet på en finmaskig sill
Strömmingen skiljer sig från sillen genom färre ryggkotor, ett längre huvud och lägre fetthalt. Sill Clupea harengus är en art i familjen sillfiskar.
Sill och strömming
För den medeltida Hansan var sillen en av de viktigaste ekonomiska inkomstkällorna. Sillen har haft betydelse som betesfisk vid krokfiske efter torsk. Ordet strömming används företrädesvis i östra Sverige från Smålandskusten och norrut samt på Åland , Gotland och i svenska Finland. Det svenska namnet strömming har ett okänt ursprung, men tros komma från fornsvenskans strömling eller från en förminskningsform av ordet strömil , som beskriver en som far fram i flock, och som ytterst är avlett av 'strömma'.
Navigeringsmeny
En sill från Västerhavet har ett förhållandevis kort huvud jämfört med en strömming från Östersjön. Strömmingen äter främst hinn- och hoppkräftor , framförallt som ung, men som vuxen även pungräkor , märlkräftor och ibland även småströmming. Under talets senare decennier krympte lekområdena i utbredning på grund av ökad grumlighet i vattnet [ källa behövs ] och att algbältena därmed tvingades närmare ytan.
Sillen söker sig till bankar ute i havet, men leker även direkt vid stränder inne vid kusten eller i skärgårdar. Hering, en. Den undviker helt mjukt underlag som lera. Sill norr om Kalmarsund , i Östersjön , kallas strömming.
Ett betydande industrifiske har förekommit efter sill för tillverkning av fiskmjöl. Sillfiske har bedrivits med flera olika fångstmetoder, bland annat med drivgarn eller sättgarn som läggs ut över natten, snörpvad och trålfiske samt notdragning.
Matjessill – Wikipedia
Sillen är i sin tur bytesdjur för bland annat makrill , torsk , fisktärna , sillgrissla , sälar , valar och människor. Traditionellt har namnet strömming använts för sill fångad i större delen av Östersjön. Sill är en av de vanligaste fiskarterna. Däremot kan den lägga rommen på allt från sand, sten, berg, musslor till fingrenade alger. Artnamnet "Harengus" är en latinisering av forngermanska "harinc", ty.
Från: IUCN Version Läst 21 november Läst 18 januari Detta beror förutom på stor förekomst av sill också på att den då och då samlas i mycket stora stim nära kusten och då är förhållandevis lätt att fånga i stora mängder. Normalt förekommer två mer framträdande lekperioder under året. Bestånden har dock återhämtat sig. Skärströmming eller skärsill kallas sådan strömming fångad i svenska skärgården eller inomskärs.
Sill säljs traditionellt i en tunna , men även konserver är vanliga. Höst och vår leker sillen på ett vattendjup mellan 0 och ner till under meter. Den kan bli upp till 38 cm lång och uppnå en vikt av mer än ett halvt kilo. Sillens föda består huvudsakligen av krill , hoppkräftor och mindre fiskar. Det har visat sig vara ett mindre bra sätt att ta till vara havets resurser.
Huvuddelen av leken sker när vattentemperaturen är mellan cirka 8 och 11 grader. På flera håll har sillbestånden tidigare fiskats hårt och fiskestopp har fått införas då vissa bestånd riskerat att försvinna, till exempel islandssill och nordsjösill.
Forskarna har länge menat att dessa skillnader är rent miljöbetingade och beror på att Östersjöns låga salthalt utsätter enskilda sillar för stress. Höstlekande strömming leker främst längre ifrån kusten eftersom rätt temperatur mestadels påträffas längre ut under hösten. Strömmingen föredrar hårdare underlag men leker helst på styvare växtlighet.
Vad äter torsk
Den största kända strömming som fångats i Östersjön var 51 cm och vägde över ett kilo. Sill är en fet fisk och rik på bland annat nyttiga fleromättade fettsyror omega 3. Sillfisket har sedan länge haft stor betydelse för ekonomin i många länder. Strömming från norra Östersjön är något kortare och har en längd på 15—24 cm [ källa behövs ] och har successivt lägre antal ryggkotor ju längre in i Bottniska viken den kommer från.