Vilken monomer bygger upp polyeten
Polymerer är nästan alltid organiska men kan i vissa fall vara oorganiska. Den delen av varje monomer som bildar en polymer kallas för en repeterande enhet. Inom den naturvetenskapliga forskningen har man andra indelningar med fler undergrupper såsom hyperförgrenade polymerer , dendrimerer , geler och supramolekylära polymerer. Alla polymerer har en s. Benämningen "polymer" och dess underformer avser i den närmast följande texten endast hel- och halvsyntetiska polymermaterial.
Detta genom att först kondensera fenol och formaldehyd som sedan under värme sammanpressas med trämjöl.
Härdplast och termoplast
Processen då man sammanbinder små molekyler, kallade monomerer , till kovalent bundna kedjor kallas polymerisation. Polymerer som är delvis kristallina har även en smältpunkt , T m , vid en högre temperatur än T g. Metoderna för laboratoriesyntetisering delas oftast in i två kategorier: kondensationspolymerisation och additionspolymerisation. Ett exempel på en oorganisk polymer är silikonplast som består av polysiloxaner, där kedjan byggs upp av kisel - och syreatomer.
Helt naturliga polymera material förekommer också, bland annat bärnsten, läder och cellulosa. Polymera material brukar delas in i följande. Med plaster menas emellertid konstruktionsmaterial som baseras på polymerer, i allmänhet med olika tillsatser för att ge materialet önskade egenskaper.
Konstitution beskriver kedjans kemiska uppbyggnad, det vill säga hur monomererna är fästa på kedjan och hur kedjan är förgrenad. Polymerer kan inte existera i gasfas. I levande celler kan dessa syntetiseras av en enzymprocess, till exempel bildningen av DNA som katalyseras av DNA-polymeras. För att göra detta talar man om kedjans konfiguration , konformation och konstitution. Polymerer i form av konstruktionsmaterial kallas i dagligt tal för plaster.
Polyeten (PE)
Mycket forskning ligger på att skapa en rationell syntes av biopolymerer, till exempel peptider , i laboratorium. Det kan till exempel vara färger eller mjukgörare. Det finns även nyare metoder, som plasmapolymerisation, som inte passar in i någon av kategorierna. Under polymerisationen kan vissa kemiska grupper försvinna från varje monomer. Naturgummi är ett exempel på en polymer som använts mycket länge tusentals år.
monomer (Kemi/Kemi 2) – Pluggakuten
Polymerkedjor skiljer sig från andra kedjemolekyler inom den organiska kemin därför att de är mycket längre än exempelvis kedjorna i alkoholer eller organiska syror. Andra naturliga polymerer är cellulosa , kautschuk ej vulkaniserat rågummi , nukleinsyror och proteiner. Polymerers egenskaper påverkas av vilka monomerer polymeren innehåller samt monomerernas sammansättning. Det är därför viktigt att kunna beskriva polymerkedjan.
En sådan saknas dock hos helt amorfa polymerer, som i stället har en gradvis övergång till ett alltmer flytande tillstånd när temperaturen höjs. Det finns fyra grupper av biopolymerer: polysackarider , polypeptider , lipider och polynukleotider. Konformation beskriver kedjans form, det vill säga hur den kan vrida sig.
Tvärbundna polymerer saknar smältpunkt, eftersom tvärbindningarna hindrar övergång till flytande tillstånd. Många kommersiella polymerer syntetiseras genom kemisk modifikation av naturliga polymerer. Vid höga temperaturer sönderdelas helt enkelt polymerkedjorna. Konfiguration beskriver atomgruppens ordning i rymden, det vill säga om kedjan eventuellt består av asymmetriska monomerer.
Består den istället av fler än en sort monomer, kallas den för sampolymer.
Polymerer från grekiskans πολύ - poly som betyder flera och μέρος - meros som betyder delar [ 1 ] är kemiska föreningar som består av mycket långa kedjor byggda av upprepade mindre enheter, monomerer. Viktiga exempel är reaktionen mellan salpetersyra och cellulosa som bildar bomullskrut och bildningen av vulkaniserat gummi genom att värma upp naturligt gummi i en svavelrik miljö.
Polymerer indelas efter graden av syntes i helsyntetiska exempelvis eten-, styren- och fenoplaster som Bakelit , samt syntetgummi bland annat Neoprene och halvsyntetiska material till exempel celluloid , ebonit och naturgummi. Syntetisk polymerisation kan startas med hjälp av en katalysator.
Om en polymer enbart består av en sorts monomer kallas polymeren för en homopolymer. Ett exempel är polypropen PP även kallad "polypropylen" som byggs upp av monomeren propen. Under talet började man förstå sig på att molekylerna i dessa material bygger på upprepade monomerer. Reaktionen som sker när monomererna blir en polymer kallas polymerisation.