Vad handlar strövtåg i hembygden om

Del I av dikten har tonsatts av Mando Diao Del II är tonsatt av Alice Tegnér. Strövtåg i hembygden.

Bloggarkiv

Kring bårens spindelvävar från rökelsekaren med blomsterstoft en virak sakta svävar, all skogen är full av doft. Om dikten Del I av dikten har tonsatts av Mando Diao Samtala om dikten 1 Sammanfatta vad diktens berättare upplever vid återvändandet till sin hembygd. Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord står min hembygd och hälsar mig glad, var mig hälsad! Det susar ett bud genom dälden om kungssorg bland viskande blad i skogens vida välden från liljekonvaljernas huvudstad.

Kung Liljekonvalje han sänker sitt sorgsna huvud så tungt och vekt, och silverhjälmen blänker i sommarskymningen blekt.

Please wait while your request is being verified...

Stäng meny. Kung Liljekonvalje av dungen, kung Liljekonvalje är vit som snö, nu sörjer unga kungen prinsessan Liljekonvaljemö. Där du kära gestalter och syner minns, där står tomheten öde och kal, och min eviga vaggsång är allt som finns av det gamla i Alsterns dal. Och det är som det vore min faders röst, när han ännu var lycklig och ung, innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs och omkring står den härliga skogen grön bakom ängarnas gungande gräs.

Och det är som jag såge en gavel stå vit och ett fönster stå öppet däri, som piano det ljöd och en munter bit av en visa med käck melodi. Här går vägen fram till Lyckolandet den är lång och trång och stängd av snår, ingen knipslug mästerkatt i stövlar finns att visa oss, hur vägen går. Från björkens gungande krona, från vindens vaggande gröna hus små sorgevisor tona, all skogen är uppfylld av sus.

Poesi/Författare/Gustaf Fröding/Strövtåg i hembygden – LITTERATURBANKENS SKOLA

Ur: Stänk och flikar. Uppgift, Gymnasium. Här är stigen trängre, här är vildskog, här går sagans vallgång vild och lös, här är stenen kastad av ett bergtroll mot en kristmunk långt i hedenhös.

Av Gustaf Fröding. Här är Vargens gård av ris och stenrös, här ljöd Vargens tjutröst gäll och dolsk, här satt Ulva lilla, Vargens dotter, ludenbarmad, vanvettsögd och trolsk. Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned invid sjön för att höra hans tal om det gamla, som gått, medan tiden led, om det gamla i Alsterns dal.

Strövtåg i hembygden svensktoppen

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt, där den låg, ligger berghällen bar, men däröver går minnet med vinden svalt, och det minnet är allt som är kvar. Och här är dungen, där göken gol, små tösor sprungo här med bara fötter och trasig kjol att plocka dungens bär, och här var det skugga och här var sol och här var det gott om nattviol, den dungen är mig kär, min barndom susar där.

Läs dikten på Litteraturbanken Termer och begrepp.