Hur flyr man från syrien
Och ur den desperation som successivt växte sig allt starkare hos allt fler syrier, kunde så småningom allt mer extrema jihadistgrupper ta kommandot.
Assyrier, syrianer, syrier - vad skiljer dem åt? - P4 Västernorrland - Sveriges Radio
Kriget i Syrien är nu inne på sitt femte år. Samma krigströtthet fanns också i Storbritannien och Nato—alliansen. Fram till nu har de regimkontrollerade områdena i västra Aleppo, Damaskus och de västra kustområdena varit relativt opåverkade av kriget. Eftersom Damaskusregimen inte klarar att också slåss mot kurderna, låter Assad dem hållas.
Men trots stödet från Iran, Ryssland och numera också den libanesiska shiamuslimska milisen Hizbollah, var regimen aldrig tillräckligt stark för att vinna en total militär seger. När syrierna gick ut på gatorna och protesterade mot regimen, trötta på familjen al—Assads mer än 30—åriga diktatur, svarade regimen med att skjuta ihjäl obeväpnade demonstranter. Omvärldens passivitet inför regimens brutalitet har inte bara banat väg för extrema terrorgrupper som Islamiska Staten utan också för den allt mer växande flyktingströmmen till Europa.
Den främsta orsaken till Islamiska Statens framgångar är att både den irakiska och den syriska regimen marginaliserar och förföljer sin sunnitiska befolkning. Även om Islamiska Statens brutala avrättningar, massvåldtäkter och religiösa och politiska förtryck fått stor och nödvändig uppmärksamhet, har Assadregimens extrema våld mot civilbefolkningen i de rebellkontrollerade områdena dödat mångdubbelt fler människor och också varit den viktigaste orsaken bakom den massflykt vi i dag bevittnar, inne i Syrien — cirka tolv miljoner, i Syriens närområden och i Europa.
I framför allt söder finns druserna som fram till nu försökt vara neutrala och, om inte det gått, motvilligt skickat sina unga män till syriska armén. Ryssland vill spela en roll i världspolitiken, men också ha kontroll över olika rebellgrupper i Syrien som har kontakt och förbindelser med våldsamma jihadister i ryska Kaukasus. Saudiarabien, som såg en chans att försvaga ärkefienden Irans främsta bundsförvant — den syriska regimen — började också skicka vapen och pengar till sina favoritrebeller.
Ett krig som dödat mer än en kvarts miljon människor, tvingat omkring tolv miljoner syrier på flykten och som lagt tusentals byar och städer i ruiner. Men nu, när kriget är inne på sitt femte år, kan ingen se något slut på ett krig där civilbefolkningen allt mer kommit att bli måltavlan för det omfattande och brutala militära våldet.
Under lång tid hoppades alla de mer än fyra miljoner syrier som flytt till närområdet att kriget snart skulle ta slut.
Omvärldens passivitet inför syriernas stora lidande på grund av regimens terror skapade en allt större hopplöshet. Men den var splittrad och utan samordning.
Det oroar Turkiet som därför brutit vapenvilan med kurdiska PKK , ett exempel på hur kriget i Syrien spiller över till grannländerna. Ganska snart började fler länder i närområdet blanda sig i konflikten. Regimen kunde med hjälp av terrorbombningar av oppositionella och med stöd från Iran och Ryssland, behålla makten. Och många av de människor som i dag flyr till Europa kommer från de regimkontrollerade områdena, ett relativ nytt tillskott till flyktinggruppen.
Den syriska regimen under president Bashar al—Assad har valt våld istället för samtal för att lösa syriernas krav på ett större politiskt inflytande. Därför fanns inget intresse från USA:s sida att mera aktivt ingripa i kriget. Islamiska staten vill istället bygga upp ett gränslöst kalifat som också sträcker sig utanför Syriens gränser, just nu in i grannlandet Irak.
Ryssland är allierad med Syrien sedan Sovjettiden och en avgörande leverantör av vapen, ammunition och i dag också av militära rådgivare.
Assyrier, syrianer, syrier - vad skiljer dem åt?
Men sedan början av året har olika rebellgrupper avancerat mot de här områdena. Islamiska Staten har därför erbjudit sunniterna skydd mot Bagdads och Damaskus förföljelse. Israel iakttar utvecklingen i Syrien med stor oro. Turkiet tog avstånd från Assadregimen och stödde olika rebellgrupper.
Men nu börjar också druserna desertera och spänningen mellan druserna och regimen har bara under den senaste veckan resulterat i bilbomber och sammanstötningar också i söder. Därför har Israel ett intresse av att jihadistgruppen Jabat al—Nusra, som just nu behärskar de syriska Golanhöjderna, inte förlorar kontrollen till regimen och Iran. I norr finns exempelvis kurderna.
Ett skydd många sunniter tacksamt tar emot även om de är mindre intresserade av en gudsstat och ett kalifat. Vid en fred skulle det gå lättare att flytta tillbaka än om de flytt till Europa eller Nordamerika.
Syrien är också ett land fullt av minoriteter. Mardrömmen för Israel är om regimstrykor stödda av iranska revolutionsgardister och libanesiska Hizbollakrigare tar kontrollen över Golanhöjderna på den syriska sidan. Det oljerika lilla emiratet Qatar började också stödja olika rebellgrupper med vapen och pengar, enligt vissa bedömare för kunna dra en gasledning genom Syrien till en Medelhavshamn och därmed kraftigt förkorta transportsträckorna till marknaden med emiratets främsta exportprodukt naturgas.
Och kurderna, traditionellt förföljda och diskriminerade av Damaskusregimen, har nu erövrat en stor del av norra Syrien. Summan av alla krafter som i dag verkar i Syrien är att — medan ingen part är tillräckligt stark för att vinna — städer och byar sakta förvandlas till ruiner av regimens bomber mot rebellkontrollerade områden. Och, som i fallet med den kurdiska staden Kobane i vintras, av Islamiska Statens fanatiska självmordsbombare.
Innan , det första året av arabisk vår och antiregimdemonstrationer i Syrien var över, hade delar av oppositionen börjat skjuta tillbaka. De i dag starkaste, al Qaida—gruppen Jabat al Nusra, och framför allt den Islamiska Staten IS , har i dag effektivt kidnappat den syriska revolutionen och försöker nu bygga upp ett slags medeltida gudsstat utan något större intresse av att störta Assadregimen.